Kommer jag att dränkas och dö lycklig i pasta?

Vi vill lära oss nya saker snabbt och för det ändamålet är rörlig media överlägsen vinnare. Hur bygger man en cykel av återvunna tubadelar och hur kan fem stycken kostymer i olika färger bli hundra olika outfits? För att inte tala om maten. Enligt mina algoritmer vill jag dränkas och dö lycklig i pasta.

*Algoritmer är digitala spårhundar som sniffar upp varje litet steg du tagit. Sen biter dom dig i arslet.

Jämfört med stillbilder är videoformatet en skattkista av information om dig och dina intressen. Guld för alla företag som länge letat efter effektiva sätt att möta sin målgrupp, briljant för dig som vill ha träffsäkert innehåll på löpande band. Alla vinner. Eller?

Det sägs att algoritmer är till för att förenkla våra liv och marknadsförs som en automatisk och personlig tjänst som läser av och väljer ut relevant innehåll för alla som är uppkopplade. Men vad kostar det?

När fler saker i samhället blir digitala kan du lita på att spårhundarna förökar sig och ger sig ut på våra gator. Överallt där 5G-masterna härskar. Plötsligt blir det omöjligt för reklam att missa målet. Om du så mycket som sneglar mot en måttanpassad kavaj på Åhléns kommer du tvångsmatas av skräddarsydda annonser i veckor.

Istället för att internet öppnar upp och förenar världen riskerar allt att bli väldigt exklusivt. Och instängt. Å andra sidan, varför slösa budgeten på andra målgrupper än den man vill nå. Och varför skulle jag vilja se reklam och innehåll som ändå inte tilltalar mig?

Så kommer den så kallade verkligheten att se ut och som jag ser det har du två val: antingen väljer du den spårlösa vägen och avskärmar dig helt och hållet – eller så fäster du servetten i kragen och förbereder dig på att bli serverad en och annan carbonara i flödet framöver. Och det är väl inte hela världen?

Men vad vet jag.

Bon appétit!